Idag, tisdagen den 8 april, börjar de nya tutorerna sitt arbete. Tolv stycken utvalda studerande kommer att fungera som guider och vänelever under nästa läsår. Förutom att de tar hand om de nya ettorna har de även en annan central uppgift.

Tutorerna jobbar mot mobbning och utanförskap, för tolerans och respekt för det som är annorlunda. Även på gymnasiet finns det studerande som ”aldrig får vara med”. I det kursbundna gymnasiet är risken för utanförskap större. Borta är den traditionella klassen där man dagligen träffade samma människor. Därför känns det extra viktigt att ha en fungerande vänelevsverksamhet.

Vi vuxna i skolan kan se oss i spegeln och fråga: en hurudan förebild är jag? Får alla vara med och leka på samma villkor?

Under mina mer än 20 år som lärare har jag sett tydliga förändringar på den punkten. Borta är pratet om äldre och yngre lektorer, borta är stolarna i lärarrummen som var reserverade för just den och den läraren. Tack och lov för det.

Den högsta muren som gjorde skillnad på folk och folk finns inte här i min nuvarande skola. Jag är stolt över att få jobba i Kyrkslätts Gymnasium där denna osynliga mur helt har vittrat sönder. Här har vi inga skolsekreterare, vaktmästare och städerskor. Vi har Nina, Sirpa, Pete och Kaarina. Alla har namn som även de studerande lär sig. Vi hör alla till samma personal. Vi poserar på samma skolfoton på hösten, vi äter i samma lärarrum och vi umgås på samma personalfester.

Jag hoppas att vi visar ett tydligt exempel åt våra studerande. Ett exempel på en demokratisk arbetsplats där alla syns, hörs, respekteras och tolereras. Jag hoppas också att ungdomarna tar något av detta med sig till sitt allra första jobb, må de sedan börja nere eller uppe på den s.k karriärsstegen.