Så äntligen kom dagen som vi alla, mer eller mindre högljutt, har väntat på. Vårfest med studentdimission. Den blomstertid och Studentsången. Rosor och glada ansikten med vita mössor på huvudet. Ett konkret resultat av hårt arbete. Glädje, stolthet, lycka.

Med dessa ord önskar vi vid Kyrkslätts gymnasium alla läsare en avkopplande sommartid. Vi tar en bloggpaus över sommaren men fortsätter igen med friska tag i augusti. Njut av sommaren!

De nybakade studenterna Max Nyberg och Nina Jukola höll studenternas tal.

När vädret är som vackrast och majsolen ler från en klarblå himmel är det inte alltid så lätt att hitta den där sista gnuttan energi till de skoldagar som återstår. Gymnasisterna kämpar med provveckan, lärarna jobbar med korrigering och vitsord.

Men visst finns det mycket fint att glädjas åt också inom skolans väggar. De nyblivna studenterna ramlar in en efter en för att kolla vitsord, fråga om dimissionsdagen, lämna in mössan, skåpnyckeln, bibbaböckerna. Vad roligt att få se dem efter en lång paus. Många läser till inträdesprov, en del jobbar, andra solar i trädgården. Väl förunnat.

Utanför skolväggarn  förgyllde vi lärare vår vanliga tisdag med en tur ut på havet. 14 lärare bänkade sig i den långa kyrkobåt som Kyrkslätts roddare ägare. Pekka från föreningen följde med som taktmästare och lots.

Under bara en timme upplevde vi mycket. Dimma, regn och sol avlöste varandra. Sjöfåglarna kantade vår rutt. Det roligaste var ändå att känna gemenskapen och bokstavligen resan mot samma mål. Taktfast och väl koordinerat fick vi båten att klyva vågorna precis som vi ville. Parallellerna till jobbet kan vara många. Vi ror i samma båt, mot samma mål – individuellt men ändå i grupp. En rolig upplevelse som jag rekommenderar åt alla som vill bygga upp en laganda.

Snart är syrenens doft här på riktigt. Njut av denna tid full av förväntan.

Studentskrivningarna digitaliseras och allt mer IKT införs i skolorna. Det är för många beslutsfattare, skolpersonal och elever en självklarhet att datorer i alla dess former ska vara en naturlig del av inlärningen och undervisningen.

Samhället kräver dessa informationsteknologiska färdigheter, sägs det. Studerande behöver kunna söka, dela och använda information framförallt digitalt redan nu och i framtiden. Bra så, vi jobbar på det!

Som lärare har jag fått höra otaliga gånger om hur man BÖR använda mer IT, hur man SKA ta in mer digitalt material i undervisningen och så vidare. Men, få är de gånger jag har fått höra om verkliga vetenskapliga undersökningar i vilka följderna av  informationsteknologianvändning hos barn och ungdomar utretts. Ett problem är kanske att fenomenet ändå är relativt nytt, de ”diginativa” är trots allt bara runt tjugoåringar högst.

Nåja, allt behöver man kanske inte vetenskapliga undersökningsresultat om för att kunna förhålla sig till. En barnträdgårdslärare berättade nyligen om hur dagispersonalen får höra småbarnen berätta om vilka spel och tv-program de tittar på och spelar, många av dem förbjudna för under 16-åringar. Inga vetenskapliga undersökningar behövs här inte, det räcker säkert bra med bondförnuft att förstå att F-16 -rankade spel inte är lämpliga för en 5-åring!

I dag hade första årets modersmålsstuderande besök av Annina Claesson som berättade om sin identitet som sverigefinländare. Annina studerar som bäst vid Mattlidens gymnasium och jobbar även som reselektor via Pohjola-Norden. Vi har tidigare under modersmålskursen behandlat olika identitetsfrågor och Annina bekräftade att det inte alls är så enkelt att kalla sig si eller så trots att man har dubbelt medborgarskap i två länder som geografiskt ligger nära varandra. Att ha en slags dubbel nationell identitet kan ha fördelar som att man kan heja på två lag samtidigt i ishockey – och officiellt hålla på det som vinner, men alla gånger är det inte så enkelt att identifiera vem man är. I Sverige känner Annina sig som mer finsk, medan situationen i Finland är omvänd. Många frågor om Sverige och bl.a. studiemöjligheter där väcktes, och vi tackar Annina för besöket!

Första gången Annina skulle ta bussen i Finland, bullrade den bara förbi henne i full fart. ”Ingen hade berättat för mig att man i Finland ska vifta med armen för att stanna bussen och det fanns ingen skylt som förklarade att man ska göra så.” Så visst finns det kulturella skillnader mellan Finland och Sverige också.

Efter en väldigt tidig väckning onsdagen den 30.4, startade äntligen vår färd mot Polen där vi tillsammans med elever från Gymnasiet Grankulla samskola bl.a. besökte ställen där brott mot mänskligheten har skett. Innan vår avfärd har vi haft tre stycken 90 minuters lektioner som gett oss en inblick i de grymheter som hänt under andra världskriget.

Våra väckarklockor ringde cirka kl. 5.00 för att hinna möta de andra eleverna på flygfältet kl. 6.45. Flyget startade kl. 8.20 och landade kl. 9.00 lokal tid i Warszawa. Därefter inleddes den långa bussresan mot Lublin. Tre wc-pauser senare fann vi oss i koncentrationslägret Majdanek. Vi blev mottagna av guiden Lukasz Myszala som visade oss runt medan han berättade om lägrets händelser.  Vi fick bl.a. se minnesmärken för de som dött i lägret samt gaskamrar och fångarnas sovställen där de kämpat mot omständigheterna. De flesta fångarna är än idag okända men man känner till en del, vars historia vi fick höra.

Efter två långa men rörande timmar fortsatte vår resa mot hotellet Victoria där en vilostund var allt vi kunde tänka på, för stunden. Senare på kvällen var det dags att utforska staden Lublin och vi avslutade den långa dagen med polsk glass.

140 meter under havet
Efter en lång nattssömn startade bussen kl. 9.00 från Lublin till Krakow där vi skulle få gå ner i saltgruvan som bredde sig under Wieliczka. Under den tre timmar långa bussresan fick vi höra presentationer om saltgruvan och staden Krakow, som vi senare skulle besöka. När vi äntligen anlänt till gruvan väntade vår guide redan på oss och vår rundtur började. Efter 387 trappsteg fann vi oss på 64 meters djup in i gruvan, därefter gick vi så småningom ner till 140 meters djup. På två timmar hade vi sett 1% av hela gruvan. Under dessa timmar såg vi bl.a. ett kapell gjort av salt, stora kammare och saltsjöar. För att komma upp till ytan tog vi den äldre av gruvans hissar. Hissen for upp 4m/s, vilket var en upplevelse de flesta av oss inte vill upprepa.

När vi sedan kommit fram till Krakow var det dags att utforska Polens näst största stad. Vi försökte ta ut så mycket som vi kunde av staden som då firade första maj. I väntan på nästa dag och koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau, gick vi som trötta och sova.
Dödslägret Auschwitz-Birkenau
Dagen började med en timme lång bussresa mot Auschwitz-Birkenau där vår rundtur började med att vi bekantade oss med Auschwitz. Under de tre timmar vi var där fick vi till exempel se hår som man hade hittat i lägret samt foton och reseväskor. Vi fick också se den barack där man första gången provade zyklon b. Efter en kort paus startade vi mot Birkenau. I Birkenau måste vi ju så klart se den kända porten samt tågvagnarna som användes för transport av människor. Under den två timmar långa rundturen hade vi sett barnbarackerna, ruinerna av gaskamrarna samt en utställning av foton man hade restaurerat. När vi var i rummet med bilderna sa vår guide att hon önskade att vi skulle ta en bild på någon av dem som hade dött i lägret och senare i våra liv minnas den här dagen och de offer som dog i Auschwitz-Birkenau.

Utmattade och trötta i benen startade vi mot hotellet runt klockan 15.00. Timmen i bussen gick åt till att de flesta av oss sov eller tänkte på vad vi fått höra om förintelselägret. Även om början av dagen blev tung kunde vi slappna av då vi åt en gemensam middag. Vi slutade dagen med att åka med häst och kärra runt Krakows gamla stan.

Vilse i Warszawa
Lördagen började med en sex timmar lång bussresa mot Warszawa. Resan spenderades med korta presentationer om staden och filmen Pianisten. När vi väl var framme i Warszawa såg vi fram emot att tillbringa dagen i olika köpcentrum och på en kopp kaffe. Vi sprang i ösregnet mot det närmaste köpcentret där vi insåg att inget var öppet eftersom Polen firade sin nationaldag. Resten av dagen tillbringades i hotellrummet samt i en av de få restauranger som var öppna.

Sista dagen hade vi sightseeing i Warszawa. Vi såg en judisk gravgård, kulturhuset där vi fick se utsikten av Warszawa samt den gamla gettomuren. Ungefär en timme spenderade vi i gamla stan där vi fick se Warszawas gamla kungliga palats som hade blivit återställt efter andra världskriget. Rundturen slutade på flygplatsen där vi märkte att vi hade två timmar att spendera före vi fick checka in. Så vi hoppade in i en taxi och var sen på väg till en shoppingmall. Senare efter att vi hade checkat in började vår resa hemåt mot snöiga Finland.

Text: Maria Kempe & Mikaela Hellström
Bilder: Isabel Åberg

Idag, måndagen den 5 maj, vaknade vi till ett ymnigt snöfall här i Kyrkslätt. Sommaren känns rätt så avlägsen trots att endast 4 veckor av terminen återstår.
Den gråkalla dagen lystes upp av ett intressant besök i skolan. Upptäcktsresande Pata Degerman och professor, marinbiolog Alf Norkko besökte gymnasiet för att i ord och bild berätta om sitt projekt.
Under våren har de besökt 10 gymnasier i Svensk-Finland för att berätta om havens tillstånd runtom i världen.
Vi fick höra om NASA-astronauters teambuilding-övningar på Antarktis, om stränder i Söderhavet fulla av plastflaskor och bortslängda bildäck, om fisketävlingar i Key West och mycket mer.
Budskapet var att havet kan räddas. Via kunskap och fakta och utbildning kan varje studerande påverka havet.
Föreläsningens verkliga clou kom på slutet. Pata och Alf berättade om tävlingen ”Vad betyder Östersjön för dig?”. Alla studerande uppmanades göra en 3 minuters kortfilm på Youtube. Vinnarna i tävlingen får åka till Tvärminne zoologiska station under 3 dagar i september. Där får de uppleva havsforskning på ort och ställe.
Tack Pata och Alf för att ni kom och lycka till alla film-makare!