När vädret är som vackrast och majsolen ler från en klarblå himmel är det inte alltid så lätt att hitta den där sista gnuttan energi till de skoldagar som återstår. Gymnasisterna kämpar med provveckan, lärarna jobbar med korrigering och vitsord.

Men visst finns det mycket fint att glädjas åt också inom skolans väggar. De nyblivna studenterna ramlar in en efter en för att kolla vitsord, fråga om dimissionsdagen, lämna in mössan, skåpnyckeln, bibbaböckerna. Vad roligt att få se dem efter en lång paus. Många läser till inträdesprov, en del jobbar, andra solar i trädgården. Väl förunnat.

Utanför skolväggarn  förgyllde vi lärare vår vanliga tisdag med en tur ut på havet. 14 lärare bänkade sig i den långa kyrkobåt som Kyrkslätts roddare ägare. Pekka från föreningen följde med som taktmästare och lots.

Under bara en timme upplevde vi mycket. Dimma, regn och sol avlöste varandra. Sjöfåglarna kantade vår rutt. Det roligaste var ändå att känna gemenskapen och bokstavligen resan mot samma mål. Taktfast och väl koordinerat fick vi båten att klyva vågorna precis som vi ville. Parallellerna till jobbet kan vara många. Vi ror i samma båt, mot samma mål – individuellt men ändå i grupp. En rolig upplevelse som jag rekommenderar åt alla som vill bygga upp en laganda.

Snart är syrenens doft här på riktigt. Njut av denna tid full av förväntan.

Idag, måndagen den 5 maj, vaknade vi till ett ymnigt snöfall här i Kyrkslätt. Sommaren känns rätt så avlägsen trots att endast 4 veckor av terminen återstår.
Den gråkalla dagen lystes upp av ett intressant besök i skolan. Upptäcktsresande Pata Degerman och professor, marinbiolog Alf Norkko besökte gymnasiet för att i ord och bild berätta om sitt projekt.
Under våren har de besökt 10 gymnasier i Svensk-Finland för att berätta om havens tillstånd runtom i världen.
Vi fick höra om NASA-astronauters teambuilding-övningar på Antarktis, om stränder i Söderhavet fulla av plastflaskor och bortslängda bildäck, om fisketävlingar i Key West och mycket mer.
Budskapet var att havet kan räddas. Via kunskap och fakta och utbildning kan varje studerande påverka havet.
Föreläsningens verkliga clou kom på slutet. Pata och Alf berättade om tävlingen ”Vad betyder Östersjön för dig?”. Alla studerande uppmanades göra en 3 minuters kortfilm på Youtube. Vinnarna i tävlingen får åka till Tvärminne zoologiska station under 3 dagar i september. Där får de uppleva havsforskning på ort och ställe.
Tack Pata och Alf för att ni kom och lycka till alla film-makare!

Idag, tisdagen den 8 april, börjar de nya tutorerna sitt arbete. Tolv stycken utvalda studerande kommer att fungera som guider och vänelever under nästa läsår. Förutom att de tar hand om de nya ettorna har de även en annan central uppgift.

Tutorerna jobbar mot mobbning och utanförskap, för tolerans och respekt för det som är annorlunda. Även på gymnasiet finns det studerande som ”aldrig får vara med”. I det kursbundna gymnasiet är risken för utanförskap större. Borta är den traditionella klassen där man dagligen träffade samma människor. Därför känns det extra viktigt att ha en fungerande vänelevsverksamhet.

Vi vuxna i skolan kan se oss i spegeln och fråga: en hurudan förebild är jag? Får alla vara med och leka på samma villkor?

Under mina mer än 20 år som lärare har jag sett tydliga förändringar på den punkten. Borta är pratet om äldre och yngre lektorer, borta är stolarna i lärarrummen som var reserverade för just den och den läraren. Tack och lov för det.

Den högsta muren som gjorde skillnad på folk och folk finns inte här i min nuvarande skola. Jag är stolt över att få jobba i Kyrkslätts Gymnasium där denna osynliga mur helt har vittrat sönder. Här har vi inga skolsekreterare, vaktmästare och städerskor. Vi har Nina, Sirpa, Pete och Kaarina. Alla har namn som även de studerande lär sig. Vi hör alla till samma personal. Vi poserar på samma skolfoton på hösten, vi äter i samma lärarrum och vi umgås på samma personalfester.

Jag hoppas att vi visar ett tydligt exempel åt våra studerande. Ett exempel på en demokratisk arbetsplats där alla syns, hörs, respekteras och tolereras. Jag hoppas också att ungdomarna tar något av detta med sig till sitt allra första jobb, må de sedan börja nere eller uppe på den s.k karriärsstegen.

Skyltar med denna text hänger just nu här och var i landets gymnasier.

Vi är mitt i skrivningarna och det både hörs och syns. Skrivningarna kommer varje år, höst och vår. Åtminstone tidigare kunde man säga att de kom som ett brev på posten, framtiden får utvisa hur det blir med det uttrycket. Jag tycker om studentskrivningsveckorna. De ger en extra krydda i den grå vardagen där vi sakta segar oss fram mot sommaren.

En känsla av spänd förväntan omger skribenterna innan de går in i salen. Sista kollen av brickan, finns allting med, är alla texter övertejpade? Många är klädda i sina allra bekvämaste kläder; one-pieces, yllesockor, halsdukar. På brickan finns  ibland en liten maskot eller favoritmuggen med ett gammalt skolfoto på.

Efter att rektorn ropat in alla i salen och platserna har hittats kan provet börja. Allting fungerar efter ett givet mönster, det finns ingen plats för överraskningar. Tystnaden breder ut sig, klockan slår nio och provhäftet får öppnas. Vi vuxna som inte skriver något alls slår oss ner på våra angivna platser och börjar övervaka.

Måtte abiturienterna hitta tillräckligt med frågor att svara på, måtte de följa instruktionerna, måtte de finna lugn och koncentration till långt efter klockan tolv är några av de tankar som går genom mitt huvud.

Jag tror att alla gör det bästa av den kunskap de besitter och det är tillräckligt bra, vare sig det blir B, C eller L.

Just nu när vintern övergår till vår är det många nior som har huvudbry inför nästa år. Det surfas på hemsidor, det frågas äldre syskon och studiehandledarna har bråda dagar. Den gemensamma elevantagningen har inletts.

Sedan några år tillbaka har vi lärare i Kyrkslätts Gymnasium besökt högstadiet, Winellska skolan. Den gångna veckan har vi varit in till niorna för att berätta om vår skola och om studierna här. Det är alltid lika givande att få möjligheten att gå in i en alldeles ny klass. Stämningen är nyfiket vetgirig. Hur är det månne på gymnasiet?

Jag brukar betona friheten och därmed även ansvaret för de egna studierna. Jag talar även varmt för studier i främmande språk. Varför stänga dörrar till den tyska, franska och spanska världen när man kan låsa upp dem? Varför inte bli en världsmedborgare som obehindrat rör sig mellan språk och kulturer?

Hoppas varje niondeklassist gör ett genomtänkt val och minns att det är varken mamma eller pappa som ska gå i gymnasiet eller i yrkesskolan.