Ettorna kämpade!

Lärarlaget med sina sex deltagare tackar ödmjukt alla hjälpande händer.

Tvåorna tog slutligen hem segern och godispåsarna.

Glad valborg!

Så har våra två läsveckor passerat och vi har återgått till normal tågordning i skolan. Onsdagen den 23 april uppmärksammade vi Världsbokdagen med choklad och utlottning av romaner. Vinnarna presenterades på fredagen under vårt sista läspass. Vi är mycket tacksamma att Hem och skola med ett bidrag möjliggjorde utlottningen.

Läsprojektet väckte blandade känslor bland de studerande, vilket var förväntat. Speciell uppskattning väckte det hos dem som under denna period läser en eller flera romaner i någon kurs. Men förutom läsningen så har projektet också skapat en naturlig diskussion om litteratur och läsning, vilket är minst lika viktigt som själva läsningen. Allting har förlöpt väl under dessa två veckor och alla studerande och lärare har deltagit i projektet. Lässtunderna har skapat ett lugn i hela skolan, en stund att koppla bort alla yttre impulser och bara förkovra sig i sin egen läsning. Tiden får utvisa om det blir ett nytt läsprojekt i framtiden. Men läsningen ska vi inte överge för det! Nu är det bara en månad kvar till sommarlovet – ser du också framför dig långa, soliga dagar som gjorda för avkopplande romanläsning?

Tack vare Hem och skola hade vi möjlighet att ordna en utlottning av bokpriser för att avrunda läsprojektet.

Väggen med bokkommentarer är en påminnelse om hur många böcker som faktiskt har lästs under dessa veckor.

Världsbokdagen instiftades av UNESCO år 1995 och firas varje år den 23.4. Med den vill man uppmärksamma läsandet och böckernas betydelse.

Det sägs ofta att läsandet lär, utvecklar, öppnar för nya idéer och tankar. I skolan går mycket av lärandet ut på läsande. Då handlar det oftast om facklitteratur, men också skönlitteratur lär oss. Den lär oss om människan och världen.

Så vad har jag lärt mig av att läsa då? Jo, en hel del. Här är några urval.

Barndom:

• Om hur man pussar och hur det kan kännas när man första gången kramar den man tycker om (”Kram”, ”Puss”,” Love love love” – Hans-Eric Hellberg)
• Att om man är en flicka som heter Georgina men känner sig som en pojke är det helt okej att kalla sig George och bete sig som en pojke (”Fem”-böckerna – Enid Blyton)

Ungdom:

• Att vårt språk är könsbundet och hur stolt jag kände mig när läraren läste upp mitt bokreferat inför klassen (”Egalias döttrar” – Gerd Brantenberg)
• Hur viktig individens frihet är och hur samhällen kan styras på olika sätt (”Kallocain” – Karin Boye)

Vuxenålder:

• Att människan trots orättvisor och illabehandling kan orka kämpa vidare och alltid strävar efter överlevnad (”Tusen strålande solar” – Khaled Hosseini)
• Hur våra erfarenheter etsar sig fast i oss och styr våra liv om vi låter dem göra det (”Svinalängorna” – Susanna Alakoski)

Alla upplevelser kan beröra, alla böcker kan beröra, om man bara låter dem göra det. Fortsatt läsglädje alltså!

Ungas läsning, eller snarare brist på läsning, dryftas med jämna mellanrum i medierna och i andra forum. I min vardag som modersmålslärare ser jag hur denna trend konkret resulterar i bl.a. problem med textförståelsen och ett begränsat ordförråd. Attityden är inte heller den bästa alla gånger. ”Måste vi läsa en roman i denna kurs också?” ”Nej, kära studerande, ni måste inte läsa en roman i denna kurs. Ni får göra det, är privilegierade att göra det! Ni får möjligheten att dyka in i en ny värld, möta karaktärer som får er att reflektera kring rätt och fel, analysera känslor och tankar, känna empati och vemod. Ni får insikter om miljö, kultur, människan – om livet. Och, som på köpet, förstärks er språkkänsla. Så var glada att ni får möjligheten att läsa en roman i denna kurs.” Lyckligtvis är inte alla ungdomar så tvärt inställda till läsning, men att avslöja att man läser skönlitteratur verkar inte alla gånger vara så trendigt.

 Vid Kyrkslätts gymnasium vill vi framhäva att läsning av skönlitteratur är viktigt och det gör vi bl.a. genom vårt läsprojekt Hela skolan läser. Under två veckors tid läser både studerande och lärare ett skönlitterärt verk 45 minuter per dag. Ja – även matematiklärarna sitter fördjupade i en roman! Tidpunkten är förutbestämd så alla kurser berörs jämlikt och de studerande är medvetna om att de ska ha romanen med sig varje dag under dessa två veckor. Går man en kurs där läsning av en roman ingår, passar det utmärkt att läsa det verket. Annars är det fritt fram att välja en bok enligt eget intresse. Under projektets första dag hade skolbiblioteket öppet så att alla som var utan bok lätt fick tag på en. Om någon mot förmodan glömmer sin bok hemma finns det en vagn med romaner och novellsamlingar i korridoren, så det är lätt att låna en bok därifrån för den dagens lektion.

I dag inföll läsprojektets tredje dag och ingen kan ha missat vad som pågår. Lugnet som sänker sig i skolan är handgriplig, då det enda som hörs från klassrummen är ett stilla bläddrande och knarr från någon stol. Det är fantastiskt roligt att uppleva hur nya världar öppnas och tankeprocesser sätts i gång på detta sätt. Kanske det inte är så illa att läsa skönlitteratur trots allt?

Läsglädje och glad påsk, önskar jag er alla!

Idag, tisdagen den 8 april, börjar de nya tutorerna sitt arbete. Tolv stycken utvalda studerande kommer att fungera som guider och vänelever under nästa läsår. Förutom att de tar hand om de nya ettorna har de även en annan central uppgift.

Tutorerna jobbar mot mobbning och utanförskap, för tolerans och respekt för det som är annorlunda. Även på gymnasiet finns det studerande som ”aldrig får vara med”. I det kursbundna gymnasiet är risken för utanförskap större. Borta är den traditionella klassen där man dagligen träffade samma människor. Därför känns det extra viktigt att ha en fungerande vänelevsverksamhet.

Vi vuxna i skolan kan se oss i spegeln och fråga: en hurudan förebild är jag? Får alla vara med och leka på samma villkor?

Under mina mer än 20 år som lärare har jag sett tydliga förändringar på den punkten. Borta är pratet om äldre och yngre lektorer, borta är stolarna i lärarrummen som var reserverade för just den och den läraren. Tack och lov för det.

Den högsta muren som gjorde skillnad på folk och folk finns inte här i min nuvarande skola. Jag är stolt över att få jobba i Kyrkslätts Gymnasium där denna osynliga mur helt har vittrat sönder. Här har vi inga skolsekreterare, vaktmästare och städerskor. Vi har Nina, Sirpa, Pete och Kaarina. Alla har namn som även de studerande lär sig. Vi hör alla till samma personal. Vi poserar på samma skolfoton på hösten, vi äter i samma lärarrum och vi umgås på samma personalfester.

Jag hoppas att vi visar ett tydligt exempel åt våra studerande. Ett exempel på en demokratisk arbetsplats där alla syns, hörs, respekteras och tolereras. Jag hoppas också att ungdomarna tar något av detta med sig till sitt allra första jobb, må de sedan börja nere eller uppe på den s.k karriärsstegen.

De senaste inläggen, skrivna av studeranden, har skildrat utmaningen i att hitta sin egen väg efter gymnasiet. Lyckliga verkar vara de som tidigt vet med säkerhet vad de vill utbilda sig till och arbeta med. Fler är kanske de som söker och velar. Idag är det vanligt att långt in i vuxenåldern byta riktning, skaffa ny utbildning, ändra karriärplaner. Låt oss bemöta den möjligheten istället för att skrämmas av tanken!

Akademiska studier banar inte alltid väg för ett direkt yrke. Man kan bli läkare, jurist eller journalist och då har man en viss inblick i vad man kan syssla med som utexaminerad. Men man kan också studera t.ex. folkloristik, sociologi eller vuxenpedagogik. Då blir man folkloristiker, sociolog eller vuxenpedagog.  Men sällan ser man arbetsplatsannonser där man söker folkloristiker.

När jag studerade (ett icke-yrkesbaserat ämne) blev vi studeranden uppmanade att skapa vår egen framtid. Hitta en egen väg. Enligt statistiken går få utexaminerade från mitt ämne vid mitt universitet arbetslösa. Fint så! I dagens digitala värld betonas just färdigheterna mycket, inte enbart kunskaperna. Ibland kommer man långt med goda egenskaper, vilja och motivation!