Världsbokdagen instiftades av UNESCO år 1995 och firas varje år den 23.4. Med den vill man uppmärksamma läsandet och böckernas betydelse.

Det sägs ofta att läsandet lär, utvecklar, öppnar för nya idéer och tankar. I skolan går mycket av lärandet ut på läsande. Då handlar det oftast om facklitteratur, men också skönlitteratur lär oss. Den lär oss om människan och världen.

Så vad har jag lärt mig av att läsa då? Jo, en hel del. Här är några urval.

Barndom:

• Om hur man pussar och hur det kan kännas när man första gången kramar den man tycker om (”Kram”, ”Puss”,” Love love love” – Hans-Eric Hellberg)
• Att om man är en flicka som heter Georgina men känner sig som en pojke är det helt okej att kalla sig George och bete sig som en pojke (”Fem”-böckerna – Enid Blyton)

Ungdom:

• Att vårt språk är könsbundet och hur stolt jag kände mig när läraren läste upp mitt bokreferat inför klassen (”Egalias döttrar” – Gerd Brantenberg)
• Hur viktig individens frihet är och hur samhällen kan styras på olika sätt (”Kallocain” – Karin Boye)

Vuxenålder:

• Att människan trots orättvisor och illabehandling kan orka kämpa vidare och alltid strävar efter överlevnad (”Tusen strålande solar” – Khaled Hosseini)
• Hur våra erfarenheter etsar sig fast i oss och styr våra liv om vi låter dem göra det (”Svinalängorna” – Susanna Alakoski)

Alla upplevelser kan beröra, alla böcker kan beröra, om man bara låter dem göra det. Fortsatt läsglädje alltså!