Så äntligen kom dagen som vi alla, mer eller mindre högljutt, har väntat på. Vårfest med studentdimission. Den blomstertid och Studentsången. Rosor och glada ansikten med vita mössor på huvudet. Ett konkret resultat av hårt arbete. Glädje, stolthet, lycka.

Med dessa ord önskar vi vid Kyrkslätts gymnasium alla läsare en avkopplande sommartid. Vi tar en bloggpaus över sommaren men fortsätter igen med friska tag i augusti. Njut av sommaren!

De nybakade studenterna Max Nyberg och Nina Jukola höll studenternas tal.

I dag hade första årets modersmålsstuderande besök av Annina Claesson som berättade om sin identitet som sverigefinländare. Annina studerar som bäst vid Mattlidens gymnasium och jobbar även som reselektor via Pohjola-Norden. Vi har tidigare under modersmålskursen behandlat olika identitetsfrågor och Annina bekräftade att det inte alls är så enkelt att kalla sig si eller så trots att man har dubbelt medborgarskap i två länder som geografiskt ligger nära varandra. Att ha en slags dubbel nationell identitet kan ha fördelar som att man kan heja på två lag samtidigt i ishockey – och officiellt hålla på det som vinner, men alla gånger är det inte så enkelt att identifiera vem man är. I Sverige känner Annina sig som mer finsk, medan situationen i Finland är omvänd. Många frågor om Sverige och bl.a. studiemöjligheter där väcktes, och vi tackar Annina för besöket!

Första gången Annina skulle ta bussen i Finland, bullrade den bara förbi henne i full fart. ”Ingen hade berättat för mig att man i Finland ska vifta med armen för att stanna bussen och det fanns ingen skylt som förklarade att man ska göra så.” Så visst finns det kulturella skillnader mellan Finland och Sverige också.

Efter en väldigt tidig väckning onsdagen den 30.4, startade äntligen vår färd mot Polen där vi tillsammans med elever från Gymnasiet Grankulla samskola bl.a. besökte ställen där brott mot mänskligheten har skett. Innan vår avfärd har vi haft tre stycken 90 minuters lektioner som gett oss en inblick i de grymheter som hänt under andra världskriget.

Våra väckarklockor ringde cirka kl. 5.00 för att hinna möta de andra eleverna på flygfältet kl. 6.45. Flyget startade kl. 8.20 och landade kl. 9.00 lokal tid i Warszawa. Därefter inleddes den långa bussresan mot Lublin. Tre wc-pauser senare fann vi oss i koncentrationslägret Majdanek. Vi blev mottagna av guiden Lukasz Myszala som visade oss runt medan han berättade om lägrets händelser.  Vi fick bl.a. se minnesmärken för de som dött i lägret samt gaskamrar och fångarnas sovställen där de kämpat mot omständigheterna. De flesta fångarna är än idag okända men man känner till en del, vars historia vi fick höra.

Efter två långa men rörande timmar fortsatte vår resa mot hotellet Victoria där en vilostund var allt vi kunde tänka på, för stunden. Senare på kvällen var det dags att utforska staden Lublin och vi avslutade den långa dagen med polsk glass.

140 meter under havet
Efter en lång nattssömn startade bussen kl. 9.00 från Lublin till Krakow där vi skulle få gå ner i saltgruvan som bredde sig under Wieliczka. Under den tre timmar långa bussresan fick vi höra presentationer om saltgruvan och staden Krakow, som vi senare skulle besöka. När vi äntligen anlänt till gruvan väntade vår guide redan på oss och vår rundtur började. Efter 387 trappsteg fann vi oss på 64 meters djup in i gruvan, därefter gick vi så småningom ner till 140 meters djup. På två timmar hade vi sett 1% av hela gruvan. Under dessa timmar såg vi bl.a. ett kapell gjort av salt, stora kammare och saltsjöar. För att komma upp till ytan tog vi den äldre av gruvans hissar. Hissen for upp 4m/s, vilket var en upplevelse de flesta av oss inte vill upprepa.

När vi sedan kommit fram till Krakow var det dags att utforska Polens näst största stad. Vi försökte ta ut så mycket som vi kunde av staden som då firade första maj. I väntan på nästa dag och koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau, gick vi som trötta och sova.
Dödslägret Auschwitz-Birkenau
Dagen började med en timme lång bussresa mot Auschwitz-Birkenau där vår rundtur började med att vi bekantade oss med Auschwitz. Under de tre timmar vi var där fick vi till exempel se hår som man hade hittat i lägret samt foton och reseväskor. Vi fick också se den barack där man första gången provade zyklon b. Efter en kort paus startade vi mot Birkenau. I Birkenau måste vi ju så klart se den kända porten samt tågvagnarna som användes för transport av människor. Under den två timmar långa rundturen hade vi sett barnbarackerna, ruinerna av gaskamrarna samt en utställning av foton man hade restaurerat. När vi var i rummet med bilderna sa vår guide att hon önskade att vi skulle ta en bild på någon av dem som hade dött i lägret och senare i våra liv minnas den här dagen och de offer som dog i Auschwitz-Birkenau.

Utmattade och trötta i benen startade vi mot hotellet runt klockan 15.00. Timmen i bussen gick åt till att de flesta av oss sov eller tänkte på vad vi fått höra om förintelselägret. Även om början av dagen blev tung kunde vi slappna av då vi åt en gemensam middag. Vi slutade dagen med att åka med häst och kärra runt Krakows gamla stan.

Vilse i Warszawa
Lördagen började med en sex timmar lång bussresa mot Warszawa. Resan spenderades med korta presentationer om staden och filmen Pianisten. När vi väl var framme i Warszawa såg vi fram emot att tillbringa dagen i olika köpcentrum och på en kopp kaffe. Vi sprang i ösregnet mot det närmaste köpcentret där vi insåg att inget var öppet eftersom Polen firade sin nationaldag. Resten av dagen tillbringades i hotellrummet samt i en av de få restauranger som var öppna.

Sista dagen hade vi sightseeing i Warszawa. Vi såg en judisk gravgård, kulturhuset där vi fick se utsikten av Warszawa samt den gamla gettomuren. Ungefär en timme spenderade vi i gamla stan där vi fick se Warszawas gamla kungliga palats som hade blivit återställt efter andra världskriget. Rundturen slutade på flygplatsen där vi märkte att vi hade två timmar att spendera före vi fick checka in. Så vi hoppade in i en taxi och var sen på väg till en shoppingmall. Senare efter att vi hade checkat in började vår resa hemåt mot snöiga Finland.

Text: Maria Kempe & Mikaela Hellström
Bilder: Isabel Åberg

Ettorna kämpade!

Lärarlaget med sina sex deltagare tackar ödmjukt alla hjälpande händer.

Tvåorna tog slutligen hem segern och godispåsarna.

Glad valborg!

Så har våra två läsveckor passerat och vi har återgått till normal tågordning i skolan. Onsdagen den 23 april uppmärksammade vi Världsbokdagen med choklad och utlottning av romaner. Vinnarna presenterades på fredagen under vårt sista läspass. Vi är mycket tacksamma att Hem och skola med ett bidrag möjliggjorde utlottningen.

Läsprojektet väckte blandade känslor bland de studerande, vilket var förväntat. Speciell uppskattning väckte det hos dem som under denna period läser en eller flera romaner i någon kurs. Men förutom läsningen så har projektet också skapat en naturlig diskussion om litteratur och läsning, vilket är minst lika viktigt som själva läsningen. Allting har förlöpt väl under dessa två veckor och alla studerande och lärare har deltagit i projektet. Lässtunderna har skapat ett lugn i hela skolan, en stund att koppla bort alla yttre impulser och bara förkovra sig i sin egen läsning. Tiden får utvisa om det blir ett nytt läsprojekt i framtiden. Men läsningen ska vi inte överge för det! Nu är det bara en månad kvar till sommarlovet – ser du också framför dig långa, soliga dagar som gjorda för avkopplande romanläsning?

Tack vare Hem och skola hade vi möjlighet att ordna en utlottning av bokpriser för att avrunda läsprojektet.

Väggen med bokkommentarer är en påminnelse om hur många böcker som faktiskt har lästs under dessa veckor.

Ungas läsning, eller snarare brist på läsning, dryftas med jämna mellanrum i medierna och i andra forum. I min vardag som modersmålslärare ser jag hur denna trend konkret resulterar i bl.a. problem med textförståelsen och ett begränsat ordförråd. Attityden är inte heller den bästa alla gånger. ”Måste vi läsa en roman i denna kurs också?” ”Nej, kära studerande, ni måste inte läsa en roman i denna kurs. Ni får göra det, är privilegierade att göra det! Ni får möjligheten att dyka in i en ny värld, möta karaktärer som får er att reflektera kring rätt och fel, analysera känslor och tankar, känna empati och vemod. Ni får insikter om miljö, kultur, människan – om livet. Och, som på köpet, förstärks er språkkänsla. Så var glada att ni får möjligheten att läsa en roman i denna kurs.” Lyckligtvis är inte alla ungdomar så tvärt inställda till läsning, men att avslöja att man läser skönlitteratur verkar inte alla gånger vara så trendigt.

 Vid Kyrkslätts gymnasium vill vi framhäva att läsning av skönlitteratur är viktigt och det gör vi bl.a. genom vårt läsprojekt Hela skolan läser. Under två veckors tid läser både studerande och lärare ett skönlitterärt verk 45 minuter per dag. Ja – även matematiklärarna sitter fördjupade i en roman! Tidpunkten är förutbestämd så alla kurser berörs jämlikt och de studerande är medvetna om att de ska ha romanen med sig varje dag under dessa två veckor. Går man en kurs där läsning av en roman ingår, passar det utmärkt att läsa det verket. Annars är det fritt fram att välja en bok enligt eget intresse. Under projektets första dag hade skolbiblioteket öppet så att alla som var utan bok lätt fick tag på en. Om någon mot förmodan glömmer sin bok hemma finns det en vagn med romaner och novellsamlingar i korridoren, så det är lätt att låna en bok därifrån för den dagens lektion.

I dag inföll läsprojektets tredje dag och ingen kan ha missat vad som pågår. Lugnet som sänker sig i skolan är handgriplig, då det enda som hörs från klassrummen är ett stilla bläddrande och knarr från någon stol. Det är fantastiskt roligt att uppleva hur nya världar öppnas och tankeprocesser sätts i gång på detta sätt. Kanske det inte är så illa att läsa skönlitteratur trots allt?

Läsglädje och glad påsk, önskar jag er alla!

”Att vara andra årets studerande betyder att man bara har en kort period kvar före man skall sätta sig ner för att skriva studentproven som är en slags biljett till vuxenlivet. Klarar du inte studentproven bra så finns det ingen som kan garantera dig att du kommer in vid den yrkeshögskola du vill, eller någon annan skola för den delen.

Själv börjar jag skriva nästa höst och det betyder att sommaren går åt till att studera, för så klart vill man göra bra ifrån sig. Det betyder också att för varje dag som går är vi ett steg närmare den dagen då jag står där framme i gymnastiksalen med den vita mössan. Men vad händer efter det? Som flicka har du inte den där säkra pausen före fortsatta studier eftersom vi rycker in i armén bara om vi så vill. Men ändå är det få som vet vad de vill bli som stor.

Som tur har jag ändå en liten bild i huvudet av vad jag kunde bli som stor. Men ändå finns det den där paniken att vad om jag inte trivs med mitt jobb eller vad om det finns allt för många just inom den branschen då jag väl är färdig med utbildningen? Då borde man ju skola sig till något sådant yrke som man säkert får en arbetsplats inom. Det här är några orsaker varför vuxenheten inte lockar så mycket, du står inför svåra val hela tiden och allt börjar med studentskrivningarna.”

Mikaela Hellström är andra årets studerande vid Kyrkslätts gymnasium

”Mitt andra gymnasieår börjar sakta men säkert lida mot sitt slut. Kul, men samtidigt skrämmande. Vart har tiden flugit iväg och var kommer denna resa att ta slut? De flesta av mina skolkompisar har ingen aning om vad de vill göra efter gymnasiet, men det är väl lugnt. Vi har trots allt drygt ett år och en period kvar innan det äntligen är vår tur att stå framför våra yngre skolkamrater, våra föräldrar och våra lärare iklädd den vita mössan. Även om det är många månader kvar i kalendern känns det ändå så skrämmande nära. Vad händer sen?

Jag undrar ifall dagens studenter är redo att ta itu med alla utmaningar som  framtiden för med sig. Kan vi tillräckligt och vet vi allt vi borde veta? Vad är relevant och vad är inte? Kommer jag någonsin att behöva veta exakt vilket år Napoleon Bonaparte föddes, eller kunna böja knepiga ord som avokado? Eller är det viktigare att jag vet hur jag får tag på information?

Personligen tror jag mer på det senare. Vi borde fokusera mer på att hitta relevant material, bedöma källors tillförlitlighet. Ja, helt enkelt att kunna använda oss av internet. Då vi kan det har vi en enorm källa till vårt förfogande, men vi måste kunna hitta rätt.”

Josefin Flemmich är andra årets studerande vid Kyrkslätts gymnasium

På bilden Charlotta Eriksson och Josefin Flemmich utanför Stortinget i Oslo i samband med Nordiska rådets session i oktober 2013.

”En vanlig onsdag före provveckan är det många kurser som nu har sina sista lektioner i perioden. Detta betyder att det repeteras vad man gått igenom, och man förbereder sig för de kommande proven. De sista presentationerna och andra arbeten brukar nu vara gjorda. Det är lugnet före stormen.

Det sista obligatoriska finskaprovet närmar sig för min del, och vi ska skriva ett gammalt studentprov. Detta betyder i sin tur att studentskrivningarna närmar sig. Om ett år är allting klart. Vad händer sen? Vilka utbildningar borde man söka sig till, finns det jobb? Hur är det med ekonomin? Frågor som man helst inte velat tänka på börjar bli aktuella, men jag har inte klart för mig vad jag tänker göra efter den här tiden i gymnasiet. Det finns alltså ännu många frågor som behöver svar.”

Charlotta Eriksson är andra årets studerande vid Kyrkslätts gymnasium

Som även denna blogg har låtit påskina, är gymnasievärlden väldigt fokuserad på studentskrivningarna. Nu är vårens skrivningar över och en lång väntan på de slutliga resultaten som delges i maj har börjat. Men skolvardagen går vidare, och till följande ställer vi in oss på läsårets nästsista provvecka som inleds i morgon.

Denna vecka ska några studerande få göra sina röster hörda här på bloggen. Det är andra årets studerande som i korthet berättar om sin vardag med gymnasiestudier och de bjuder eventuellt också på någon tanke om vad som, möjligtvis, sker efter gymnasiet.

Och ute är det vår!