All undervisning sker inte alltid innanför skolhusets väggar. Var och varannan vecka springer någon grupp på studiebesök, en annan grupp går på teater, en tredje utforskar Heureka, en fjärde strosar runt på konstmuseum. Den allmänna opinionen verkar vara att små exkursioner och miljöombyten inspirerar inlärningen.

Alltid behöver inte exkursionerna inkludera en tågresa till huvudstaden, utan det går också bra att promenera en kilometer till kommunbiblioteket. Där finns glad och vänlig personal som t.ex. tar emot grupper på diktverkstad. Snälla damer som låter 17-åringarna klippa ut ord ur tidningar för att sedan uppmuntra dem att skapa egna dikter av orden. ”Måste vi sluta nu när vi just har fått börja klippa?” kan det höras ur en soffa från ett ansikte gömt bakom en tidning då det börjar vara dags att återvända till skolan.

Just dikter är inte alltid så lätta att förstå sig på, men bibliotekarie Paula Roselius uppmanar de studerande i MO5 att inte möta dikterna med den inställningen. Ett sätt att ta sig an dikter är att på löpande band ställa frågor till dikten. Även frågor som till synes är nonsens är viktiga. Så här lät det då några studerande tog sig an Tua Forsströms Nästa kapitel heter: Är tårarna vatten? Är vattnet tårar? Vad glömmer man? Vem glömmer? Varifrån kommer hysteri? Varifrån kommer insomnia? Hur smälter vatten i vatten? Många finurliga frågor.

Så vi fick låta den kreativa ådran pulsera i inspirerande miljö, men att en skön promenad och frisk luft ingick i paketet var inte dåligt det heller. Tack Paula och Britt – på återseende!