Matematiklärare är vana vid symboler och bokstäver och kanske var det därför min matematiklärare i gymnasiet kallade studentexamensprovet bara för ”S”. Varje gång S nämndes hördes en liten suck gå genom klassrummet. I tre år får gymnasisterna höra om S, förbereda sig, öva sig och förstå att S är viktigt.

Och visst är det viktigt, men det beror på vad man strävar efter, det beror på vad man värderar. I min bekantskapskrets är jag, gymnasielärarnörden, den enda som är nyfiken på vilka resultat andra har fått i S. Ingen annan bryr sig. Men vi har i och för sig redan kommit in på en utbildning, avklarat den och fått jobb. I något skede kändes S betydligt mycket viktigare.

S brukar kallas för mognadsprov. Man syftar då på att abiturienten inte bara behöver behärska en massa fakta, utan att det som bedöms också är flit, tålighet, ansvar, analytiskt, systematiskt tänkande och en känsla för rimlighet. Bland annat. När jag nämner att S är ett mognadsprov möts jag av många frågetecken i klassrummet. Det paradoxala är ju att om man inte har den där mognaden är det svårt att förstå vad som ens menas med den. Så bra att ålder och livserfarenhet brukar föra med sig mognad ändå!

Lycka till alla som deltar i S denna vår!

Skyltar med denna text hänger just nu här och var i landets gymnasier.

Vi är mitt i skrivningarna och det både hörs och syns. Skrivningarna kommer varje år, höst och vår. Åtminstone tidigare kunde man säga att de kom som ett brev på posten, framtiden får utvisa hur det blir med det uttrycket. Jag tycker om studentskrivningsveckorna. De ger en extra krydda i den grå vardagen där vi sakta segar oss fram mot sommaren.

En känsla av spänd förväntan omger skribenterna innan de går in i salen. Sista kollen av brickan, finns allting med, är alla texter övertejpade? Många är klädda i sina allra bekvämaste kläder; one-pieces, yllesockor, halsdukar. På brickan finns  ibland en liten maskot eller favoritmuggen med ett gammalt skolfoto på.

Efter att rektorn ropat in alla i salen och platserna har hittats kan provet börja. Allting fungerar efter ett givet mönster, det finns ingen plats för överraskningar. Tystnaden breder ut sig, klockan slår nio och provhäftet får öppnas. Vi vuxna som inte skriver något alls slår oss ner på våra angivna platser och börjar övervaka.

Måtte abiturienterna hitta tillräckligt med frågor att svara på, måtte de följa instruktionerna, måtte de finna lugn och koncentration till långt efter klockan tolv är några av de tankar som går genom mitt huvud.

Jag tror att alla gör det bästa av den kunskap de besitter och det är tillräckligt bra, vare sig det blir B, C eller L.