Idag, tisdagen den 8 april, börjar de nya tutorerna sitt arbete. Tolv stycken utvalda studerande kommer att fungera som guider och vänelever under nästa läsår. Förutom att de tar hand om de nya ettorna har de även en annan central uppgift.

Tutorerna jobbar mot mobbning och utanförskap, för tolerans och respekt för det som är annorlunda. Även på gymnasiet finns det studerande som ”aldrig får vara med”. I det kursbundna gymnasiet är risken för utanförskap större. Borta är den traditionella klassen där man dagligen träffade samma människor. Därför känns det extra viktigt att ha en fungerande vänelevsverksamhet.

Vi vuxna i skolan kan se oss i spegeln och fråga: en hurudan förebild är jag? Får alla vara med och leka på samma villkor?

Under mina mer än 20 år som lärare har jag sett tydliga förändringar på den punkten. Borta är pratet om äldre och yngre lektorer, borta är stolarna i lärarrummen som var reserverade för just den och den läraren. Tack och lov för det.

Den högsta muren som gjorde skillnad på folk och folk finns inte här i min nuvarande skola. Jag är stolt över att få jobba i Kyrkslätts Gymnasium där denna osynliga mur helt har vittrat sönder. Här har vi inga skolsekreterare, vaktmästare och städerskor. Vi har Nina, Sirpa, Pete och Kaarina. Alla har namn som även de studerande lär sig. Vi hör alla till samma personal. Vi poserar på samma skolfoton på hösten, vi äter i samma lärarrum och vi umgås på samma personalfester.

Jag hoppas att vi visar ett tydligt exempel åt våra studerande. Ett exempel på en demokratisk arbetsplats där alla syns, hörs, respekteras och tolereras. Jag hoppas också att ungdomarna tar något av detta med sig till sitt allra första jobb, må de sedan börja nere eller uppe på den s.k karriärsstegen.

De senaste inläggen, skrivna av studeranden, har skildrat utmaningen i att hitta sin egen väg efter gymnasiet. Lyckliga verkar vara de som tidigt vet med säkerhet vad de vill utbilda sig till och arbeta med. Fler är kanske de som söker och velar. Idag är det vanligt att långt in i vuxenåldern byta riktning, skaffa ny utbildning, ändra karriärplaner. Låt oss bemöta den möjligheten istället för att skrämmas av tanken!

Akademiska studier banar inte alltid väg för ett direkt yrke. Man kan bli läkare, jurist eller journalist och då har man en viss inblick i vad man kan syssla med som utexaminerad. Men man kan också studera t.ex. folkloristik, sociologi eller vuxenpedagogik. Då blir man folkloristiker, sociolog eller vuxenpedagog.  Men sällan ser man arbetsplatsannonser där man söker folkloristiker.

När jag studerade (ett icke-yrkesbaserat ämne) blev vi studeranden uppmanade att skapa vår egen framtid. Hitta en egen väg. Enligt statistiken går få utexaminerade från mitt ämne vid mitt universitet arbetslösa. Fint så! I dagens digitala värld betonas just färdigheterna mycket, inte enbart kunskaperna. Ibland kommer man långt med goda egenskaper, vilja och motivation!

”Att vara andra årets studerande betyder att man bara har en kort period kvar före man skall sätta sig ner för att skriva studentproven som är en slags biljett till vuxenlivet. Klarar du inte studentproven bra så finns det ingen som kan garantera dig att du kommer in vid den yrkeshögskola du vill, eller någon annan skola för den delen.

Själv börjar jag skriva nästa höst och det betyder att sommaren går åt till att studera, för så klart vill man göra bra ifrån sig. Det betyder också att för varje dag som går är vi ett steg närmare den dagen då jag står där framme i gymnastiksalen med den vita mössan. Men vad händer efter det? Som flicka har du inte den där säkra pausen före fortsatta studier eftersom vi rycker in i armén bara om vi så vill. Men ändå är det få som vet vad de vill bli som stor.

Som tur har jag ändå en liten bild i huvudet av vad jag kunde bli som stor. Men ändå finns det den där paniken att vad om jag inte trivs med mitt jobb eller vad om det finns allt för många just inom den branschen då jag väl är färdig med utbildningen? Då borde man ju skola sig till något sådant yrke som man säkert får en arbetsplats inom. Det här är några orsaker varför vuxenheten inte lockar så mycket, du står inför svåra val hela tiden och allt börjar med studentskrivningarna.”

Mikaela Hellström är andra årets studerande vid Kyrkslätts gymnasium

”Mitt andra gymnasieår börjar sakta men säkert lida mot sitt slut. Kul, men samtidigt skrämmande. Vart har tiden flugit iväg och var kommer denna resa att ta slut? De flesta av mina skolkompisar har ingen aning om vad de vill göra efter gymnasiet, men det är väl lugnt. Vi har trots allt drygt ett år och en period kvar innan det äntligen är vår tur att stå framför våra yngre skolkamrater, våra föräldrar och våra lärare iklädd den vita mössan. Även om det är många månader kvar i kalendern känns det ändå så skrämmande nära. Vad händer sen?

Jag undrar ifall dagens studenter är redo att ta itu med alla utmaningar som  framtiden för med sig. Kan vi tillräckligt och vet vi allt vi borde veta? Vad är relevant och vad är inte? Kommer jag någonsin att behöva veta exakt vilket år Napoleon Bonaparte föddes, eller kunna böja knepiga ord som avokado? Eller är det viktigare att jag vet hur jag får tag på information?

Personligen tror jag mer på det senare. Vi borde fokusera mer på att hitta relevant material, bedöma källors tillförlitlighet. Ja, helt enkelt att kunna använda oss av internet. Då vi kan det har vi en enorm källa till vårt förfogande, men vi måste kunna hitta rätt.”

Josefin Flemmich är andra årets studerande vid Kyrkslätts gymnasium

På bilden Charlotta Eriksson och Josefin Flemmich utanför Stortinget i Oslo i samband med Nordiska rådets session i oktober 2013.

”En vanlig onsdag före provveckan är det många kurser som nu har sina sista lektioner i perioden. Detta betyder att det repeteras vad man gått igenom, och man förbereder sig för de kommande proven. De sista presentationerna och andra arbeten brukar nu vara gjorda. Det är lugnet före stormen.

Det sista obligatoriska finskaprovet närmar sig för min del, och vi ska skriva ett gammalt studentprov. Detta betyder i sin tur att studentskrivningarna närmar sig. Om ett år är allting klart. Vad händer sen? Vilka utbildningar borde man söka sig till, finns det jobb? Hur är det med ekonomin? Frågor som man helst inte velat tänka på börjar bli aktuella, men jag har inte klart för mig vad jag tänker göra efter den här tiden i gymnasiet. Det finns alltså ännu många frågor som behöver svar.”

Charlotta Eriksson är andra årets studerande vid Kyrkslätts gymnasium

Som även denna blogg har låtit påskina, är gymnasievärlden väldigt fokuserad på studentskrivningarna. Nu är vårens skrivningar över och en lång väntan på de slutliga resultaten som delges i maj har börjat. Men skolvardagen går vidare, och till följande ställer vi in oss på läsårets nästsista provvecka som inleds i morgon.

Denna vecka ska några studerande få göra sina röster hörda här på bloggen. Det är andra årets studerande som i korthet berättar om sin vardag med gymnasiestudier och de bjuder eventuellt också på någon tanke om vad som, möjligtvis, sker efter gymnasiet.

Och ute är det vår!

Matematiklärare är vana vid symboler och bokstäver och kanske var det därför min matematiklärare i gymnasiet kallade studentexamensprovet bara för ”S”. Varje gång S nämndes hördes en liten suck gå genom klassrummet. I tre år får gymnasisterna höra om S, förbereda sig, öva sig och förstå att S är viktigt.

Och visst är det viktigt, men det beror på vad man strävar efter, det beror på vad man värderar. I min bekantskapskrets är jag, gymnasielärarnörden, den enda som är nyfiken på vilka resultat andra har fått i S. Ingen annan bryr sig. Men vi har i och för sig redan kommit in på en utbildning, avklarat den och fått jobb. I något skede kändes S betydligt mycket viktigare.

S brukar kallas för mognadsprov. Man syftar då på att abiturienten inte bara behöver behärska en massa fakta, utan att det som bedöms också är flit, tålighet, ansvar, analytiskt, systematiskt tänkande och en känsla för rimlighet. Bland annat. När jag nämner att S är ett mognadsprov möts jag av många frågetecken i klassrummet. Det paradoxala är ju att om man inte har den där mognaden är det svårt att förstå vad som ens menas med den. Så bra att ålder och livserfarenhet brukar föra med sig mognad ändå!

Lycka till alla som deltar i S denna vår!

Skyltar med denna text hänger just nu här och var i landets gymnasier.

Vi är mitt i skrivningarna och det både hörs och syns. Skrivningarna kommer varje år, höst och vår. Åtminstone tidigare kunde man säga att de kom som ett brev på posten, framtiden får utvisa hur det blir med det uttrycket. Jag tycker om studentskrivningsveckorna. De ger en extra krydda i den grå vardagen där vi sakta segar oss fram mot sommaren.

En känsla av spänd förväntan omger skribenterna innan de går in i salen. Sista kollen av brickan, finns allting med, är alla texter övertejpade? Många är klädda i sina allra bekvämaste kläder; one-pieces, yllesockor, halsdukar. På brickan finns  ibland en liten maskot eller favoritmuggen med ett gammalt skolfoto på.

Efter att rektorn ropat in alla i salen och platserna har hittats kan provet börja. Allting fungerar efter ett givet mönster, det finns ingen plats för överraskningar. Tystnaden breder ut sig, klockan slår nio och provhäftet får öppnas. Vi vuxna som inte skriver något alls slår oss ner på våra angivna platser och börjar övervaka.

Måtte abiturienterna hitta tillräckligt med frågor att svara på, måtte de följa instruktionerna, måtte de finna lugn och koncentration till långt efter klockan tolv är några av de tankar som går genom mitt huvud.

Jag tror att alla gör det bästa av den kunskap de besitter och det är tillräckligt bra, vare sig det blir B, C eller L.

Kyrkslätts gymnasium ingår i gymnasienätverket GNet, som består av 10 gymnasier i Svenskfinland. Samarbetet möjliggör bland annat att kurser som inte skulle ordnas i den egna skolan, på grund av få deltagare, nu kan erbjudas som distanskurser. För gymnasister är det ett ypperligt tillfälle att pröva på en ny inlärningsplattform och -metod, som många säkert stöter på i fortsatta studier.

På kvinnodagen samlades lärare och rektorer från flertalet av de 10 skolorna i Kyrkslätt för en gemensam fortbildningsdag. Temat var IKT i undervisningen och de flesta workshopar hölls av lärare från GNet-skolorna. Det finns redan mycket kunskap och färdigheter inom IT-området bland lärarna och mer kan man alltid lära sig!

Johan Gulin presenterar GNet

Även inom skolvärlden sker det utveckling hela tiden; nu kan klassrummet flippas, undervisningen kan finnas på video, man kan ha samarbete över ämnesgränserna och integrera IT naturligt i undervisningen.

Glada lärare på fortbildning

Studeranderepresentanter från några skolor följde också med workshopar och fick möjlighet att diskutera sina synpunkter på undervisning och inlärning. I slutet av dagen var det deras perspektiv många lärare mest väntade på – vad vill och förväntar man sig som gymnasist av dagens undervisning? Ett säkert svar var åtminstone att datorer, tabletter och mobiltelefoner ska finnas med!

Studerande tar en paus i soffan mellan workshopar

All undervisning sker inte alltid innanför skolhusets väggar. Var och varannan vecka springer någon grupp på studiebesök, en annan grupp går på teater, en tredje utforskar Heureka, en fjärde strosar runt på konstmuseum. Den allmänna opinionen verkar vara att små exkursioner och miljöombyten inspirerar inlärningen.

Alltid behöver inte exkursionerna inkludera en tågresa till huvudstaden, utan det går också bra att promenera en kilometer till kommunbiblioteket. Där finns glad och vänlig personal som t.ex. tar emot grupper på diktverkstad. Snälla damer som låter 17-åringarna klippa ut ord ur tidningar för att sedan uppmuntra dem att skapa egna dikter av orden. ”Måste vi sluta nu när vi just har fått börja klippa?” kan det höras ur en soffa från ett ansikte gömt bakom en tidning då det börjar vara dags att återvända till skolan.

Just dikter är inte alltid så lätta att förstå sig på, men bibliotekarie Paula Roselius uppmanar de studerande i MO5 att inte möta dikterna med den inställningen. Ett sätt att ta sig an dikter är att på löpande band ställa frågor till dikten. Även frågor som till synes är nonsens är viktiga. Så här lät det då några studerande tog sig an Tua Forsströms Nästa kapitel heter: Är tårarna vatten? Är vattnet tårar? Vad glömmer man? Vem glömmer? Varifrån kommer hysteri? Varifrån kommer insomnia? Hur smälter vatten i vatten? Många finurliga frågor.

Så vi fick låta den kreativa ådran pulsera i inspirerande miljö, men att en skön promenad och frisk luft ingick i paketet var inte dåligt det heller. Tack Paula och Britt – på återseende!